Kampen för kvinnlig rösträtt
Även om kvinnlig rösträtt idag kan tyckas självklart är det inte så länge sedan kvinnor förvägrades möjligheten att påverka politiken i allmänna val. Rösträtt för kvinnor infördes först år 1921, och detta var även första gången kvinnor valdes in i riksdagens andra kammare för att representera folket. Kvinnlig rösträtt hade dock tillämpats en gång tidigare i Sverige, under frihetstiden mellan år 1718 och 1722. En kategori kvinnor hade då begränsad rösträtt, men den avskaffades senare.
Motioner och lagförslag
I slutet av 1800-talet väckte kvinnors rätt att rösta en stor debatt i Sverige. År 1884 lade Fredrik Theodor Borg fram sin motion för att införa kvinnlig rösträtt, men motionen röstades ner. År 1912 lades ett annat lagförslag fram, men även detta röstades ner. Till slut, år 1919, gick lagförslaget igenom. År 1921 hölls andrakammarvalet där allmän rösträtt för kvinnor praktiserades för första gången i Sverige.
Dessa framgångar för kvinnors medborgerliga och mänskliga rättigheter skedde förstås inte i ett vakuum. Utan LKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) hade det kunnat ta ännu längre tid innan den demokratiska diskrimineringen mot kvinnor upphörde. LKPR tog sin början år 1902, då föreningen bildades av ett antal lokala organisationer som verkade för kvinnors rösträtt. Medlemmarna i LKPR hade alla skilda politiska uppfattningar, där de sympatiserade med allt från vänster till höger. En av de drivande rösterna var Elin Wägner, som anslöt sig till organisationen år 1909.
De första kvinnliga riksdagsledamöterna
År 1921 hölls det första andrakammarvalet med allmän rösträtt för både kvinnor och män. Här resulterade kampen i att fem kvinnor äntligen valdes in i riksdagen. Dessa kvinnor var Elisabeth Tamm, Kerstin Hesselgren, Bertha Wellin, Nelly Thüring och Agda Östlund. Nelly Maria Thüring föddes 21 juni 1875 och var en socialdemokratisk politiker. Hon gick först i handelsskola som ung och fick därefter anställning som affärsbiträde samt kassörska. Därefter arbetade hon som fotograf, ägde sin egen firma och drev en ateljé vid Järntorget i Göteborg. Hon var sedan tidigare kommunalpolitiker, den första kvinnliga ledamoten för Socialdemokraterna i Göteborgs stadsfullmäktige.
Elisabeth Tamm föddes år 1880 i Julita socken och var en förgrundsfigur för den svenska feminismen. Hon var vänsterliberal politiker, aktiv i Frisinnade landsföreningen. År 1916 valdes hon till ordförande inom Julita kommunalnämnd, som första kvinna på denna post. Hon grundade också Kvinnliga medborgarskolan år 1925 och var medarbetare vid de feministiska tidningarna ”Vi kvinnor” och ”Tidevarvet”.
Kerstin Hesselgren föddes år 1872 i Hofors och kallades under sin levnad också för ”Kerstin den Första”. Hon var liberal politiker och den första kvinnliga bostadsinspektören i Sverige. Under sin tid i riksdagen arbetade hon främst med jämställda arbetsvillkor för kvinnor och män, socialpolitik och utrikespolitik.
Bertha Wellin föddes 1870 på Öland och var förutom politiker också sjuksköterska. Hon var ledamot i Stockholms stadsfullmäktige och även ledamot i hälsovårdsnämnden. Agda Östlund föddes år 1870 i Köping och var socialdemokrat. Hon var i riksdagen ledamot i lagutskottet och engagerade sig mot hustrumisshandel, för kvinnors pensionsrätt och förbättrad vård för barn och kvinnor.